glasmålning, målning, painting

India Madura Virappen. Namnet på en bland gudarnas antal upptagen skälm, till vilken ett litet tempel blev byggt vid Madura. Han är föremål för en dikt kallad Virappen Anunäni. Sagan är av senare ursprung tillhörande tiden för Bomma Nayaka, och konungen Tirumala Nayak. Bomma Nayaka, en hövding, hade en dotter vilken horoskop bebådade olycka i ett visst år. I det året lät hövdingen bygga en koja 1 öknen, satte henne in i den och förordnade synnerligen tappre män att bevaka den. En natt då Nirappen vakade regnade det häftigt, och den unga kvinnan tyckte det var synd om honom, och tillät honom tagg sin tillflykt i hyddan. Han begagna de tillfället att erhålla hennes kär lek och flydde med henne. Han beseg rade hennes fader och blev beryktad. Han upptogs jämte sin hustru en anna kvinna och dödade dem slutligen bägg vid en betänklig tidpunkt såsom ett offer till Kati. (Orig. nr. 2,063) Indien [ocr] Madura Virappen (vit) med shiva-tilak (para-tilaka) i pannan, flankerad av två kvinnor (den ena vit, den andra brun). Under honom hund och häst i miniatyr. Semiguden Madurai-Viran, även kallad Patinettampadi Karuppan, som mottager blodiga djuroffer. Vördas bl a i Tanjore-området. (Whitehead, 1983:92 f.) Enligt folktron var han för några hundra år sedan en soldat i tjänst hos en nayak-furste i Madurai. Då furstens dotter blev förälskad i honom, lämnade han sin tjänst och gav sig iväg tillsammans med henne. Efter sin död blev båda två förgudade och vördade. (Whitehead, 1983:8.) Madura Virappen är ingen betydelsefull gudomlighet utan tjänar ofta som gudinnans bisittare i många byar runt om i södra Tamil Nadu. Han vördas som en bygud (grama-devata). Hans kult anses inte helt anständig. Under djuroffren är han ofta den stora gudinnan Savarammas bisittare. Förekommer ofta avbildad på stenpelare vid ingången till kulthallar (mandapa) i tempel i södra Indien, t ex i Sri Meenakshi-templet. (Bussabarger,1968: 21.) Ikonografiska detaljer: Hunden betraktas i Indien som ett ytterligt orent djur och liksom många andra orena samt även ondskefulla väsen är hunden förknippad med Shiva, i synnerhet i dennes manifestation som den vredgade Bhairava. (Niklas Foxeus, 2000) India Madura Virappen. The name of one among the gods' number of busy tremor, to which a small temple was built at Madura. He is the subject of a poem called Virappen Anunäni. The fairy tale is of later origin the time of Bomma Nayaka, and the king Tirumala Nayak. Bomma Nayaka, a chieftain, had a daughter who horoscopes had misfortune in a given year. In that year, the chieftain had to build a hut 1 desert, put her into it and ordered far more brazen men to guard it. A night when Nirappen woke up, it rained awesome, and the young woman felt it a shame about him, and allowed him to take refuge in the hut. He used the opportunity to get her dear play and fled with her. He captured her father and became infamous. He was raised together with his wife a still woman and finally killed them beard at a time of concern as a victim of Kati. (Unrig. nr. 2.063) India [ocr] Madura Virappen (White) with Shiva Tilak (Para-tilaka) in his forehead, flanked by two women (one white, the other brown). Under him dog and horse in miniature. The Madurai-Viran semi-god, also called Patinettampadi Karuppan, who receives bloody animal sacrifices. To be heard in the Tanjore region. (Whitehead, 1983: 92 f.) According to popular belief, a few hundred years ago he was a soldier in the service of a nayak princely in Madurai. When the prince’s daughter fell in love with him, he left his post and left with her. After his death, both became two devoured and revered. (Whitehead, 1983: 8.) Madura Virappen is not a significant divinity, but often serves as the goddess’s side owner in many villages around southern Tamil Nadu. He is revered as a village god (grama-devata). His cult is not considered entirely decent. During the animal sacrifice, he is often the great goddess Savaramma’s seater. Often depicted on stone columns at the entrance to marshalls (mandapa) in temples in southern India, e.g. in Sri Meenakshi Temple. (Bussabarger, 1968: 21.) Iconographic details: The dog is regarded in India as an extremely unclean animal and, like many other unclean and also malicious beings, the dog is associated with Shiva, especially in its manifestation as the worded Bhairava. (Niklas Foxeus, 2000) 1883.05.0073 1883.05.0073 India