eldtång, fire tongs, chimpta/chimta

Vid tiden för insamlandet kategoriserades föremålen som eldtänger eller trollstavar. Närbesläktade tänger av järn, kallade chimpta, eller chimta, används i Indien idag. Heliga män inom Nathsekten hanterade den heliga elden Dhuni med dem. Ringarna i tängernas ena ände, ibland i kombination med bjällror fastsatta utmed dess längd, används för att frambringa ljud. Tängerna blir härigenom även ett slags rituella musikinstrument. De är också populära inom punjabisk folkmusik. (AL, 2012). I limbo mellan hinduism och kristendom Biskop Johannes Sandegren berättar på 1920-talet om hur han i sitt missionsarbete hanterat en eldtång som sedan förts till Uppsala. Sandegren använder benämningen trollstav i sin text. Samtidigt berättar han att denna typ av föremål var en slags eldtång av metall, med ringar i ena änden, och att den användes av heliga män. Just den här eldtången är en gåva av Gurusaami från Usilampati. Enligt beskrivningen tycks Sandegren och Gurusaami ha haft ett relativt vänskapligt förhållande. De träffades regelbundet under en period och samtalade om religiösa frågor. Gurusaami gick i lära hos en guru. Av denne fick han tre gåvor som var betydelsefulla för hans fördjupade kunskaper i hinduism; dels en eldtång, och dels två gudabilder. Sandegren gav å sin sida en bibel till Gurusaami. Så småningom ansåg Gurusaami att han inte behövde bilderna med de hinduiska gudarna. Han upplevde att han fick likvärdig kraft genom bibeln och dess kunskap. Men eldtången skulle enligt gurun ge Gurusaami liv så länge han bar den, och därför ville han inte göra sig av med den. Sandegren berättar att Gurusaami sedan läste i Johannes evangelium att den som tror på Kristus inte skulle dö. Efter en lång tids tvekan bröt Gurusaami med sin guru och gav eldtången till Sandegren. Han ville då döpas för att få kraft och beskydd av sin nye guru, Kristus. Dopet blev dock aldrig av. Vi får veta att det krävdes betalning, och att Gurusaami saknade medel och därför drog sig undan. Men vad hände sedan? Hur blev Gurusaamis liv därefter, i detta limbotillstånd, utan kraft och beskydd från vare sig hinduisk eller kristen gemenskap? Varför kunde han inte få döpas utan betalning och känna sig trygg? Gurusaamis fortsatta öde förblev okänt för Sandegren, men i en samlingsskrift över Svenska kyrkans mission berättar Bertil Envall om anledningen till att man begärde betalning för dopet. Genom att begära en formell ansökan och betalning sökte missionärerna undvika att bli beskyllda för att köpa konvertiter som ville ha ??? materiella fördelar. Det syftar på sådant som en brunn, hälsovård, skolgång och bättre hus, vilket de nykristna kunde få hjälp med. Missionärerna upplevde att det fanns risk för beskyllning om materiella fördelar särskilt i de distrikt där det skapats en massrörelse av konvertering. Betalningen - en rupie vilket vid denna tid motsvarade en krona - gavs av missionärerna betydelsen av ett första offer till Jesus. Eldtången, tillsammans med andra föremål som nykristna skänkt, utgör ett led i den konverteringsprocess missionärerna arbetade för. Med tanke på hur centrala föremålen varit i människornas hinduiska vardag kan dessa gåvor i sig betraktas som ett första offer till Jesus. Missionärernas berättelser visar också att omvändelseprocesserna inbegrep ömsesidiga förhandlingar på både institutionell och individuell nivå där utbytet av föremål spelade en viktig roll. Eldtång med vidhängande ringar. Metall. (enligt kortregister). Eldtänger av denna typ används för att hantera heliga eldar som görs som en slags offerhandling för hinduiska gudomar. Även elden i sig kan förkroppsliga gudomar. De börs av heliga män, sannyasis. Idag är användandet vanligt inom Nathsekten. I boken "Om Indiens rövarekaster" använder Johannes Sandegren benämningen trollstav. Den historia som på s99 berättar om ett överlämnande kan gälla detta föremål, eller den andra eldtång som finns i samlingen. Här berättas att föremålet ger frihet från död. Ringarna i tängernas ena ände, på vissa eldtänger i kombination med bjällror fastsatta utmed dess längd, används för att frambringa ljud. Tängerna blir härigenom även en slags rituella musikinstrument. De är också populära inom punjabisk folkmusik.(AL) Magasinet - En etnografisk skattkammare Magasinet - Q Q15 India 1997.17.0050 At the time of collection the objects were classified as fire tongs or magic wands. Closely related tongs made of iron, called chimpta or chimta, are being used in today’s India. Holy men in the Nath sect used them to handle Dhuni, the sacred fire. Rings at one of the ends of the tongs, sometimes combined with small bells fixed along the sides of the tongs, are used to produce sound. In this way, the tongs also become a kind of ritual music instruments. In addition, they are popular in Punjabi folk music. (AL, 2012) Magasinet - En etnografisk skattkammare Magasinet - Q Q15 India In limbo between hinduism and christendom Bishop Johannes Sandegren tells us how, during his missionary work he in the 1920’s, he had been handling a fire tongs that later were brought to Uppsala, Sweden. Magic wand is the term Sandegren uses in his text. He also tells us that this type of object was a kind of fire tongs made of metal, with rings at one end, and that it was used by holy men. These particular tongs were a gift from Gurusaami from Usilampati. According to the description, the relation between Sandegren and Gurusaami was relatively friendly. For a period they met regularly and talked about religious matters. Gurusaami was being taught by a guru. The guru gave him three gifts that were significant for his in-depth knowledge of Hinduism; a fire tongs and two pictures of gods. Sandegren, on his part, presented Gurusaami with a Bible. After some time Gurusaami thought that he no longer needed the pictures of Hindu gods. He felt that he was granted equal power by the Bible and its message. As for the fire tongs, however, they would according to the guru give Gurusaami life as long as he was carrying them, and for that reason he didn’t want to dispose of them. Sandegren goes on telling us that Gurusaami then read in the Gospel of John that he who believes in the Christ will not die. After a long time of doubt Gurusaami broke up with his guru and gave the tongs to Sandegren. He wanted to be baptized, to get strength and protection from his new guru, the Christ. But the baptismal ceremony never took place. We get to know that payment was requested, and that Gurusaami didn’t have the means, and so he withdrew. But what happened after that? What was his life then like, in this state of limbo, without the strength and protection of Hindu or Christian community? Why couldn’t he be baptized and safe without payment? The further fate of Gurusaami is unknown to Sandegren. However, in an anthology on the missionary work of The Church of Sweden, Bertil Envall writes about the reason why payment was requested for the baptism. By demanding a formal application and payment the missionaries were trying to avoid accusations of buying converts who wanted worldly favors, such as a well, health care, schools and better housing. New Christians could get help to have these things. The missionaries felt there was a risk that they were accused of using material favors, especially in the districts where a mass movement of conversion had been created. The missionaries considered the payment, one rupee - corresponding to one Swedish krona – as a first sacrificial gift to Jesus. The fire tongs and other objects that were presents from the new Christians form part of the conversion process that the missionaries were working to achieve. Considering the importance of these objects in the Hindu everyday life of these people, they could be regarded as a first sacrifice to Jesus. In addition, the stories told by the missionaries demonstrate that the conversion process implied mutual negotiations on the institutional as well as individual level, where the exchange of objects played an essential role. At the time of collection the objects were classified as fire tongs or magic wands. Closely related tongs made of iron, called chimpta or chimta, are being used in today’s India. Holy men in the Nath sect used them to handle Dhuni, the sacred fire. Rings at one of the ends of the tongs, sometimes combined with small bells fixed along the sides of the tongs, are used to produce sound. In this way, the tongs also become a kind of ritual music instruments. In addition, they are popular in Punjabi folk music. (AL, 2012) In limbo between hinduism and christendom Bishop Johannes Sandegren tells us how, during his missionary work he in the 1920’s, he had been handling a fire tongs that later were brought to Uppsala, Sweden. Magic wand is the term Sandegren uses in his text. He also tells us that this type of object was a kind of fire tongs made of metal, with rings at one end, and that it was used by holy men. These particular tongs were a gift from Gurusaami from Usilampati. According to the description, the relation between Sandegren and Gurusaami was relatively friendly. For a period they met regularly and talked about religious matters. Gurusaami was being taught by a guru. The guru gave him three gifts that were significant for his in-depth knowledge of Hinduism; a fire tongs and two pictures of gods. Sandegren, on his part, presented Gurusaami with a Bible. After some time Gurusaami thought that he no longer needed the pictures of Hindu gods. He felt that he was granted equal power by the Bible and its message. As for the fire tongs, however, they would according to the guru give Gurusaami life as long as he was carrying them, and for that reason he didn’t want to dispose of them. Sandegren goes on telling us that Gurusaami then read in the Gospel of John that he who believes in the Christ will not die. After a long time of doubt Gurusaami broke up with his guru and gave the tongs to Sandegren. He wanted to be baptized, to get strength and protecti...