figur, gudabild, skulptur, sculpture

India Bemålad staty av marmor föreställande gudinnan Devi. Benares. Gudinnan Devi sittande i lotusställning (padmasana) på lotussockel, som utnyttjas som säte för gudomen när denne åtnjuter dyrkan och tillbedjan. ( Stutley, 1985: 226.) Figurerna med viskor som flankerar Devi, är ett lån från buddhistisk ikonografi. (Pal, 1996:27.) Parasollet eller baldakinen ovanför huvudet understryker hennes upphöjdhet. Nässmycket på Devi och den grälla färgsättningen hos skulpturen, röjer rajasthanskt inflytande, om inte skulpturen i själva verket kommer därifrån. Mellan ögonbrynen är två bindier målade (röda punkter, som till vardags bland kvinnor har en rent kosmetisk betydelse, men som i ett religiöst sammanhang kan bära shaktiska konnotationer), och över pannan bär hon en tilak, formad som en liggande månskära med en bindi ovanför. Hos en anhängare skulle denna konstellation markera shaktistisk bekännelse, det vill säga dyrkan av gudinnan och hennes undergörande kraft (shakti), men framhäver här att skulpturen föreställer den stora Gudinnan. De flankerande elefanterna skänker henne beskydd. Det finns i de mytologiska purana-texterna (400-1300 e Kr) och i folklig fromhet en tendens att se de enskilda gudinnorna som aspekter eller uppenbarelseformer av Devi, "Gudinnan", eller Mahadevi, "Den Stora Gudinnan", som hon också kallas. Hon uppträder i en rad olika gestalter. Ibland är hon gemål åt någon gud, såsom Shiva eller Vishnu, och ibland är hon den ensamma gudinnan utan make. I det senare fallet, då hon uppfattas som en självständig gudinna, framställs hon ofta som den suveräne och allsmäktige gudinnan överordnad alla de övriga gudarna, vilka anses vara emanationer ur henne. Som Vishnus hustru Lakshmi är Devi välsignelsebringande och fruktbarhetsgivande; som Durga är hon den ensamma, kraftfulla, modiga och krigiska gudinnan, som i likhet med Vishnu och dennes avatarer, försvarar den kosmiska ordningen och spelar rollen av kosmisk väktare genom att nedstiga till världen i olika gestalter för att rädda kosmos och gudarna från illasinnade demoner; som Kali, som i sin tur vanligtvis gäller som en personifikation av Durgas vrede, är hon den rasande, okontrollerade och destruktiva gudinnan, som hotar att förgöra den bestående ordningen. (Hellman, 1998:49f; Kinsley, 1988:102f.) Ur ontologisk eller filosofisk synpunkt, representerar Devi prakrti, urmaterien, skapelsens materiella orsak, shakti, den energi som är nödvändig för att skapelsen skall kunna äga rum och upprätthållas, det vill säga den verkande orsaken, och maya, världsillusionen. (Hellman, 1998:49f; Kinsley, 1988:132f; Coburn, 1996:31f.) Devi gäller vidare som den fundamentala ontologiska verkligheten. Hon identifieras med brahman, världssjälen, och som nirguna brahman, det vill säga den kosmiska själen utan attribut, är hon själva urgrunden för världen, ofattbar och outgrundlig, som både genomtränger och underligger världsskapelsen. Som saguna brahman ikläder hon sig attribut och antar en personlig form (svabhava), såsom t ex Durga. På detta sätt framstår hon som en kosmisk drottning, som regerar över världen. Och då hon är identisk med sin skapelse, då hon både är urmaterien och världssjälen, framstår hon också som Moder Jord eller den stora Världsmodern. (Kinsley, 1988:102f; Coburn, 1996:34f.) (Niklas Foxeus, 2000) Vanadis världsomsegling (1883-1885) India Been painted statue of marble depicting the goddess Devi. Benares The goddess Devi seated in a lotus stand (padmasana) on a lotus pedestal, which is used as the seat of the deity when he enjoys worship and worship. (Stutley, 1985: 226.) The figures with whiskers flanking Devi, are a loan from Buddhist iconography. (Pal, 1996: 27.) The parasol or the baldacin above her head underlines her exaltation. The nose of Devi and the creamy coloration of the sculpture smoke rajasthane influence, unless the sculpture actually comes from there. Between eyebrows, two bindies are painted (red points, which every day among women have a purely cosmetic meaning, but which in a religious context can bear shaktic connotations), and over the forehead she wears a tilak, shaped like a lying moonlight with a bindi above it. In a supporter, this constellation would mark Shaktistic confession, that is, the worship of the goddess and her subservient power (shakti), but here highlights that the sculpture depicts the Great Goddess. The flanking elephants bestow on her patronage. There is a tendency in the mythological purana texts (400-1300 e Kr) and in popular piety to see the individual goddesses as aspects or apparitions of Devi, “Goddess,” or Mahadevi, “The Great Goddess,” as she is also called. She appears in a variety of figures. Sometimes she is convious to some god, such as Shiva or Vishnu, and sometimes she is the lonely goddess without a husband. In the latter case, when she is perceived as an independent goddess, she is often portrayed as the sovereign and almighty goddess superior to all the other gods, who are considered to be emanations from her. As Vishnus’s wife Lakshmi, Devi is blessing and fruitful; as Durga, she is the lonely, powerful, brave and warlike goddess, who, like Vishnu and his avatars, defends the cosmic order and plays the role of cosmic guardian by descending to the world in various gestures to save the cosmos and the gods from ill-minded demons; as Kali, who in turn usually applies as a personifiki (Hellman, 1998: 49f; Kinsley, 1988: 102f.) From an ontological or philosophical point of view, Devi prakrti, clockwise, the material cause of creation, shakti, represents the energy necessary for creation to take place and be maintained, that is, the cause of action, and maya, the world vision. (Hellman, 1998: 49f; Kinsley, 1988: 132f; Coburn, 1996: 31f.) Devi further applies as the fundamental ontological reality. She is identified with the brahman, the soul of the world, and as nirguna brahman, that is to say the cosmic soul without attributes, she is the very foundation of the world, incomprehensible and inexorable, which both pervades and underlies world creation. As a saguna brahman, she dresses attributes and adopts a personal form (swabhava), such as Durga. In this way, she appears as a cosmic queen, who reigns over the world. And then, when she is identical to her creation, when she is both the earthing and the soul of the world, she also appears as Mother Earth or the Great World Mother. (Kinsley, 1988: 102f; Coburn, 1996: 34f.) (Niklas Foxeus, 2000) Vanadis World Circle (1883-1885) 1887.08.5171 1887.08.5171 India