figur, skulptur, sculpture

India Skulptur av vit marmor föreställande jainistiskt helgon, troligen Jina Mahavira. Jaipur. Mahavira sitter i den klassiska lotuställningen (padmasana) med händerna vilande i knät i meditationsgesten (dhyanamudra). Trots att ett helgon i denna position förefaller befinna sig i meditation, sägs det att han är engagerad i predikan. (Pal, 1996:32.) På bröstet bär Mahavira srivatsa-tecknet, som är ett lyckotecken, men markerar i detta sammanhang snarare en framstående person eller gudomlig status. Ordet srivatsa betyder bokstavligen "Sri´s gunstling", det vill säga den för vilken rikedomens, välståndet och lyckans gudinna, Lakshmi (Sri), har ett gott öga. (Stutley, 1985:286.) Det bör noteras att även jainister vördar denna hinduiska gudinna. (Pal, 1996:34.) Eftersom figuren saknar personligt emblem och andra karakteristika, såsom olika sorters träd o s v (se 1887.8.7034), är det omöjligt att med säkerhet avgöra helgonets identitet. Men då Mahavira är den tirthankara som avbildas oftast (Pal, 1996:140.), är det inte orimligt att anta att det är honom skulpturen föreställer. Tirthankaraer är helgon som i mytologisk och verklig tid förkunnat vägen till frälsning och berett vägen för jainismens utbredning. Åtminstone Mahavira och Parshvanatha brukar tillerkännas historisk realitet. (Glasenapp, 1967:170; Stutley, 1985:123.) Tirtha betyder bokstavligen "vadställe" och det sammansatta ordet tirthankara, ungefär "upprättare av ett [andligt] vadställe", det vill säga en andlig vägröjare som anvisar vägen till den "andra stranden" av samsaras (återfödelsernas kretslopp) flod där befrielsen (kaivalya eller nirvana) kan uppnås. Mahavira, vars namn betyder den "store hjälten" (jfr maha, "stor" och vira, "hjälte"), var den tjugofjärde och därmed siste i raden av tirthankaraer. Religionsforskare brukar förpassa de tjugotvå första helgonen till mytens värld och hålla Parshvanath för jainismens egentlige grundare och Mahavira som dess förnyare och reformator, och som i huvudsak gav denna asketiska religion den utformning som har bestått ända in i vår tid. (Glasenapp, 1967:170.) Mahavira eller Vardhamana, som var hans egentliga namn medan Mahavira var en andlig äretitel, var samtida med Shakyamuni Buddha. De stod inte sällan i ett hätskt rivalitetsförhållande till varandra, något som lämnat spår i de buddhistiska skrifterna i form av nedgörande kritik av de jainistiska lärorna. Mahavira föddes i närheten av Vaishali i nuvarande delstaten Bihar. (Niklas Foxeus, 2000) Vanadis världsomsegling (1883-1885) India Sculpture of white marble depicting Jainist saint, probably Jina Mahavira. Jaipur Mahavira sits in the classic lotus scaffolding (padmasana) with his hands resting in his lap in the meditation gesture (dhyanamudra). Although a saint in this position appears to be in meditation, he is said to be engaged in preaching. (Pal, 1996: 32.) On his chest, the Mahavira Srivatsa sign, which is a sign of happiness, but in this context marks rather a prominent person or divine status. The word srivatsa literally means “Sri’s gunstling,” that is, the one for which the goddess of wealth, prosperity and happiness, Lakshmi (Sri), has a good eye. (Stutley, 1985: 286.) It should be noted that even jainists revere this Hindu goddess. (Pal, 1996: 34.) Since the figure lacks personal emblems and other characteristics, such as different kinds of trees o s v (see 1887.8.7034), it is impossible to determine with certainty the identity of the saint. However, when Mahavira is the most often depicted timber-rich (Pal, 1996: 140.), it is not unreasonable to assume that it is his sculpture. Tiraraer is a saint who, in mythological and real times, has given way to salvation and prepared the way for the spread of Jainism. At least Mahavira and Parshvanatha usually enjoy historical reality. (Glasenapp, 1967: 170; Stutley, 1985: 123.) Tirtha literally means “betting place” and the compound word tir( ara, approximately “erect of a [spiritual] betting place,” that is, a spiritual refuse-maker who indicates the way to the “second shore” of the river of samsaras (rebirths) where liberation (kaivalya or nirvana) can be achieved. Mahavira, whose name means the “great hero” (cf. maha, “great” and vira, “hero”), was the twenty-fourth and thus siste in the line of tirMaharas. Religious scholars usually fit the twenty-first saints into the myth of the world and keep Parshvanath for the true founder of Jainism and Mahavira as its renewer and reformer, and who essentially gave this ascetic religion the design that has persisted in our time. (Glasenapp, 1967: 170.) Mahavira or Vardhamana, his proper name while Mahavira was a spiritual title, was contemporary with Shakyamuni Buddha. They did not rarely stand in a horrific relationship of rivalry among themselves, which has left traces in the Buddhist scriptures in the form of disparaging criticism of the Jainist teachings. Mahavira was born in the vicinity of Vaishali in the present state of Bihar. (Niklas Foxeus, 2000) Vanadis World Circle (1883-1885) 1887.08.7035 1887.08.7035 India