cover image: Tumpiano

20.500.12592/d5zvfb

Tumpiano

1860

Text till webbutställning "Från när och fjärran" presenterad på Bohusläns museums hemsida år 2009 - 2013: "Tumpiano", ett afrikanskt musikinstrument, längd 23 cm. På en resonanslåda sitter en rad tungor av bambu fästade. Genom att tungorna har olika längd så åstadkommes skilda tonhöjder när man knäpper på dem. Detta instrument kommer från Calabar, en plats i dagens Nigeria. Uppgifter om givaren Skänkt år 1866 av Mr Robert Marquis, Liverpool. I en förteckning från 1881 har han titeln Master Suger Refiner. Givaren tillhörde släkten Macfie, som bl. a. var sysselsatta med sockerraffinaderiverksamhet i England och Skottland. Det var under de återkommande transporterna av sockerrör och andra varor som ovanliga föremål från främmande kulturer samlades in. Den gren av klanen Macfie som emigrerade från Skottland till Uddevalla var engagerade i uppbyggandet av museets samlingar. Kontinent: Afrika Ur handskrivna katalogen 1957-1958: Musikinstrument, Afrika Mått: 24 x 13,8 x 5,5 cm; 8 fjädrande träribbor fästa över en resonanslåda. Helt. Lappkatalog: 9 Text på etikett som är fastlimmad på föremålet: Musikinstrument gjort av infödingar på Calabar i Afrika. Sk. 1866 av Mr Robert Marquis. "Tumpiano"; en rad tungor av metall eller bambu fästade på en bräda eller resonanslåda. Tungorna är olika långa, vilket ger olika tonhöjder när man knäpper på dem. Tumpianot är en s.k. lamellofon, ett unikt afrikanskt instrument. Benämningar på instrumentet är sansa eller likembe (Centralafrika), mbira (Sydöstafrika), limba (Östafrika). Ur Nationalencyklopedin, NE.se: Lamellofon lamellofon, linguafon, i musikinstrumentsystematik en knäppt idiofon i form av en spänstig tunga, oftast av metall, eller ett kamliknande system av dylika, t.ex. mungiga, mbira och speldosa. I engelskan används lamellaphone som neutral term för alla regionala namn på det afrikanska "tumpianot", t.ex. mbira, mbila, dimba, kalimba, likembe, chisanji, nsansi och sansa. Ur Nationalencyklopedin: idiofo´n (av idio- och grek. phan\´ 'ljud', 'ton'), autofon, i musikinstrumentsystematiken instrument som ljuder genom vibration i det egna materialet. Vibrationen kan alstras genom t.ex. slag (träblock, cymbal, claves), skakning (rassel, skallra), knäppning (lamellofoner: mungiga, mbira, speldosa), skrapning (guiro, wash-board) och strykning med stråke (spikharpa, musiksåg) eller fingertoppar (glasharmonika). Litteratur: Sohlmans musiklexikon, del 1, Stockholm 1975. Om givaren. Litteratur: "John Macfie if Edinburgh and his Family", John William Scott Macfie, 1938, printed in Great Britain, for private circulation, by T. and CONSTABLE LTD., Edinburgh. I ovanstående bok framgår att Robert Marquis (5 november 1842 - 13 maj 1910) var son till Robina Macfie i hennes äktenskap med John Marquis. Robert Marquis var gift med Sarah Beakbane. Enligt annan källa gifte sig Robert Marquis 1868 med Sarah Beakbane. År 1881 har han i en förteckning titeln Master Suger Refiner (ung. direktör för ett sockerraffinaderi). Paret får fem barn; de senare, en 4- och en 2-åring samt en 8-månaders son har födelseort Cheshire, England.
music wood kulturhistoria musik etnografika idiofon
Place Discussed
Nigeria
Published in
Nigeria
Reference
http://kulturarvsdata.se/bhm/object/UM000786
Rights URI
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/
Source
Europeana https://www.europeana.eu/en/item/916105/bhm_object_UM000786

Related Topics

All